Ny rapport – Tillit i det digitala

Samtidigt med dagens slutseminarium släpps vår rapport från forskargruppen DigiTrust, som behandlar frågor om tillit i det digitala från ett brett och mångvetenskapligt perspektiv.

Vi har bland annat genomfört en enkät med 1100 svenskar, analyserat EU-domstolens dom gällande datalagringsdirektivets underkännande, analyserat kunskapsinstitutionernas förändring (inklusive peer-reviewsystemet), teknikens roll i tillitsbyggandet, nya mediers förtroende, vad det betyder hur man synliggör den bakomliggande infrastrukturen, analyserat vad den tilltagande övervakningen i samhället betyder och leder till. Läs mer i rapporten:

LADDA HEM PDF HÄR!

DigiTrustrapporten (2014)

Medverkande är: Stefan Larsson & Per Runeson (redaktörer); Susanna Bill; Jutta Haider; Jonas Ledendal; Tobias Olsson; Calle Rosengren; Ben Smeets; Robert Willim; Fredrik Åström; Debora Halbert.

Resultaten kan kort summeras så här:

  • Nära hälften av svenskarna finner det inte acceptabelt att FRA, Säpo eller polisen samlar in och bearbetar data om deras internetvanor. En majoritet anser dock att myndigheter får samla in eller bearbeta information om deras internetvanor efter domstolsprövning eller myndighetsprövning från fall till fall (som vi skrev i SvD Brännpunkt).
  • Banker, bibliotek och traditionella medier bibehåller enligt enkäten tilliten vid övergången till det digitala. Vi ser detta som en kombination av medvetet tilllitsbyggande från dessa institutioner och användarnas tillvänjning över tid.
  • Säker teknik är en nödvändig men inte tillräcklig förutsättning för användarnas tillit. Användare anser sig endast i låg grad kunna bedöma hur säkra tekniska system är.
  • Enkätstudien indikerar att det finns en grupp i samhället som tydligt hyser låg tillit till en rad fenomen: myndigheters insamling av data, arbetsgivares kontroll, i allmänhet gentemot sina medmänniskor. Detta är i sig intressant för vidare studier och analys.
  • Rätten spelar en viktig roll i att reglera statens förhållande i datainsamlingen och databearbetning om medborgare. Lagstiftaren har dock visat på en trend mot att se nyttan av datalagring i syfte att identifiera brottslingar i efterhand.
  • En tilltagande digitalisering leder bland annat till ökade möjligheter för övervakning av individer. Mycket tyder på att regler och avtal inte är tillräckliga för att skydda individers integritet (privacy by policy), och att tekniska lösningar behövs för att säkerställa detta skydd (privacy by design).
  • Digitaliseringen av det vetenskapliga kommunikationssystemet medför utma- ningar där de institutioner och processer som ska stå för spridande och gransk- ning av kunskapen och de som skapar den ifrågasätts. Personliga och systemiska dimensioner av tillit omformas i mötet mellan traditionella värderingar och digitaliseringens möjligheter.
  • Den digitala infrastrukturen synliggörs i regel bara när den slutar fungera. Under senare år har dock leverantörer av molntjänster lanserat suggestiva och fantasieggande bilder av annars stängda och hemliga anläggningar, vilka bidrar till att forma människors uppfattning om tillit och vilka system man egentligen kan lita på.

Ur abstract:

Frågor kring tillit i det digitala, tycks det, ställs oftare och oftare: Hur ska vi hantera integritets- och övervakningsfrågor? Hur ska vi hantera den mätbarhet som följer av vår digitaliserade tillvaro? Vad är det som avgör vilka tjänster vi litar på och vilka vi inte litar på, i vilken mån spelar den tekniska säkerheten en roll? Liknande frågor kan ställas om vilka kunskapsinstitutioner vi litar på, eller borde lita på – hur är det med forskningens egen granskning, som också förändras och utmanas i en digital tid? Paradoxalt nog tycks bilden och den fysiska gestaltningen bli allt viktigare i den digitala världen. Därför samlar vi resultat från forskningsprojektet DigiTrust i en bok.

Utöver det seminarieformsbaserade arbetet som detta tvärvetenskapliga projekt har utfört, där olika forskningstraditioner fått brottas och jämkas med varandra, har medlemmar ur gruppen deltagit i panelsamtal, radioprogram, skrivit debattartiklar, bloggat och twittrat som ett sätt att vara delaktiga i samhällsdebatten. Denna bok bjuder på en del av de analyser som gruppen har gjort, presenterar både forskningsperspektiven och forskarna, och inte minst resultat från den enkätstudie om digital tillit med 1100 svenskar som gruppen genomfört under 2014.

DigiTrust är namnet på den tvärvetenskapliga forskargrupp vid Lunds universitets Pufendorfinstitut som mellan september 2013 och juni 2014 ägnat sig åt just tillitsfrågor ur ett digitalt perspektiv. Gruppen består av 10 forskare från 5 fakulteter och har letts av Per Runeson och Stefan Larsson. Forskningen i digitrustgruppen har i korthet berört tre huvudsakliga områden: 1) Säkerhet och integritet – vilka tjänster och aktörer litar vi på och varför?; 2) Vilka kunskapsinstitutioner litar vi på eller litar vi inte på i en digital kontext? 3) Övervakning och datalagring som rättslig och offentlig trend, i vilken riktning går den?

Om rapporten.

I media: SvD Opinion, Studio Ett om datalagring, Skydd&SäkerhetLunds Universitets Magasin, Mobile heights, LU-pressmeddelande.
Uppdatering, i media om resultaten: Aftonbladet, SvD, GP, DN.ekonomi, SvT, Affärsvärlden

Kontakt: Stefan.larsson [at] luii.lu.se 046-2227158; per.runeson [at] cs.lth.se 046-222 93 25.

Publicerad i Arbetsliv i förändring, Enkätstudie, litteratur, Om, Övervakning, Press, Rätten, Trust

Välkommen till Digitrust – slutseminarium

När: 2014-06-11 kl 13-16
Var: Pufendorfinstitutet, Sölvegatan 2/Biskopsgatan 3

Hur ska vi hantera integritets- och övervakningsfrågor? Hur ska vi hantera den mätbarhet som följer av vår digitaliserade tillvaro? Vad är det som avgör vilka tjänster vi litar på och vilka vi inte litar på, i vilken mån spelar den tekniska säkerheten en roll?

DigiTrust slutseminarium

DigiTrust är ett tvärvetenskaplig forskargrupp vid Pufendorfinstitut som ägnat sig åt just tillitsfrågor ur ett digitalt perspektiv och bland annat genomfört en stor enkätstudie om tillit i det digitala och fört debatt i svensk dagspress (http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/overvakning-tar-pa-medborgarnas-tillit_3479682.svd). Gruppen består av 10 forskare från 5 fakulteter och har letts av Per Runeson och Stefan Larsson.

Onsdagen den 11 juni kl 13-16 redovisar vi våra slutsatser i ett seminarium på Pufendorfinstitutet, Sölvegatan 2. Seminariet avslutas med ett panelsamtal. (Presentationerna hålls mestadels på svenska, panelsamtalet på engelska.

Anmäl deltagande på http://tinyurl.com/digitrust
 
Medverkande:
  • Stefan Larsson, FD i rättssociologi, JK, forskare och föreståndare vid Lunds universitets internetinstitut (LUii).
  • Per Runeson, professor i programvarusystem, forskar och undervisar och är prefekt vid Institutionen för datavetenskap
  • Susanna Bill, forskarstuderande i innovationsteknik, Institutionen för designvetenskaper.
  • Jutta Haider, FD, universitetslektor i biblioteks- och informationsvetenskap, Institutionen för kulturvetenskaper.
  • Jonas Ledendal, JD, forskare och lärare vid handelsrätt, Ekonomihögskolan.
  • Tobias Olsson, professor och prefekt i medie- och kommunikationsvetenskap.
  • Calle Rosengren, FD i industriell arbetsvetenskap, forskar och undervisar vid Arbetsmiljöhögskolan inom Centre for Work, Technology and Social Change.
  • Ben Smeets, professor i elektro- och informationsteknik och expert på säkerhetssystem vid Ericsson.
  • Robert Willim, docent, forskar och undervisar vid Avdelningen för etnologi, Institutionen för kulturvetenskaper.
  • Fredrik Åström, docent, och bibliometriker vid Avdelningen för forsknings- och studieservice på Universitetsbiblioteket.
  • Gästforskare: Debora Halbert, är docent (associate professor) och prefekt (Department chair) vid statsvetenskapliga institutionen på universitetet i Hawaii, vid Manoa.
Publicerad i Enkätstudie, Samhällsförändring

Vem i hela världen kan man lita på?

Dagens inlägg behandlar frågan om om utvecklingen i arbetslivet mot mer förtroendebaserade arbetstidsavtal och inleds med två centrala frågor i sammanhanget:

  • Kan man verkligen lita på att de anställda – om de får mer frihet att självständigt styra över sina arbetstider – använder denna frihet till att tillgodose såväl företagets som sina egna intressen?
  • Kan man verkligen lita på att företag inte använder den lägre graden av reglering av arbetstiden till att smyga in fler arbetsuppgifter och spela ut anställda mot varandra?

 

Vilket svar man ger på ovanstående frågor är kulturellt betingat – dvs. beroende av exempelvis institutionella faktorer och människosyn. I grunden är frågan om det är rimligt att tänka sig att arbetstiderna i större utsträckning kan styras och regleras på basis av tillit?

Nu kommer en studie från Köpenhamns universitet som behandlar förtroendebaserade arbetstidskontrakt: Between trust and control: company-level bargaining on flexible working hours in the Danish and German metal industries. Det är sociologen Anna Ilsøe som har  genomfört en komparativ studie av Danmarks och Tysklands arbetskulturer. Utifrån respektive lands förutsättningar har fem fallstudieföretag från respektive land studerats, och resultaten ger vissa förhoppningar. Det visar sig nämligen att Danmark, som i mångt och mycket påminner om Sverige vad gäller gäller exempelvis förhållandet mellan arbetsmarknadens parter är en god jordmån för förtroende.

”…the Danish employers make the strategic choice of trusting their employees’ working time management in contrast to the German employers, who choose to control most of the employees’ working time because they find that more profitable.”

En av de intervjuade tyska arbetsgivarna uttrycker denna misstro mot den anställdes vilja och förmåga att ta hänsyn till företagets intressen som:

”every worker prioritises his own interests over the interests of the company. It is difficult to change, because in situations where the interests of the company dominate the scheduling of working hours, the workers are bothered, and this affects their future attitude towards the company. Not all workers react like this, but naturally a lot of them do [Manager, D3].”

Omvänt om de danska cheferna skriver Ilsøe att:

”In the Danish companies the managers would tend to reason differently. They often trusted the employees to adjust their working time both to the needs of the company and to the needs of their private lives, and they were happy with the results”

Hur kan vi förstå och förklara dess skillnader då? En förklaring är att parterna på den danska arbetsmarknaden är tämligen jämnstarka:

”high levels of trust between employers and employees can be generated if their relations are embedded in institutions that provide employees with high bargaining power (high union densities, coverage of collective agreements and presence of workers’ representatives). High bargaining power for both bargaining parties enhances the trust that formal and informal agreements will be implemented in practice. The difference in employee relations could thus be explained by the fact that employees have less bargaining power in the German context …”

En annan förklaring som anges är att commitment (på svenska engagemang eller kanske snarare hängivenhet) är högre bland de danska arbetarna inför sina arbeten. Detta skulle i förlängningen innebära att arbetarna skulle bli mer självgående:

”…because of the high degree of commitment  in the Danish cases, management allows employees to manage their own working time and thereby facilitates a close adjustment to both employee-specific and company-specific needs. This seems to enhance the scope of win–win outcomes from introducing flexible working hours, as Danish employers and employees experience additional effects with respect to their work–life balance and job satisfaction compared with their German colleagues.”

Forskning om tillit i organisationer visar att sambandet även kan vara det omvända, d v s att en hög grad av tillit till medarbetarnas vilja och förmåga att ta eget ansvar i sin tur fostrar engagemang för arbetsuppgifterna (se t ex Adler et al 2006). Man skulle därmed kunna tolka Ilsøes studie som att det det i Danmark utvecklats en ”tillitskultur”.

Avslutningsvis anges mer individbaserade förutsättningar för att hantera den ökade graden av frihet. Denna kompetens benämns i Ilsøes studie som Self-leadership alt. Self-management.

”The employees’ self-management, on the one hand, paved the way for further efficiency and cutback on administration because it allowed an adjustment of working hours to the exact time needed in production (less stop and go’s, reduction of unproductive working time) and a reduction of the number of lower-level managers. On the other hand, employees were able to combine their working hours and time off in lieu/holidays more adequately to adjust to the needs of modern family life. This self-management meant that the flexible working hours not only enhanced job security but also the work–life balance for employees and thereby their job satisfaction.”

Avslutningsvis kan vi säga att utvecklingen inom arbetslivet mot mer flexiblare och förtroendebaserad sociala kontrakt innebär såväl hot som möjligheter. Kontentan av ovan är att utvecklingen måste hanteras och diskuteras på olika nivåer. Arbetsmarknad, organisation och individ. Givet att detta görs ser faktiskt framtiden ganska ljus ut.

//Calle & Mikael

 

Läs mer:

Alder, G. S., Noel, T. W., & Ambrose, M. L. (2006). Clarifying the effects of Internet monitoring on job attitudes: The mediating role of employee trust.Information & management43(7), 894-903.

Ilsøe, A. (2010). Between trust and control: company‐level bargaining on flexible working hours in the Danish and German metal industries. Industrial Relations Journal, 41(1), 34-51.

skadugahemredan.se

Publicerad i Arbetsliv i förändring

EU-domstolen ogiltigförklarar datalagringsdirektivet – men vad innebär domen egentligen?

För någon vecka sedan, den 8 april 2014, ogiltigförklarade EU-domstolen det s.k. datalagringsdirektivet (förenade målen C-293/12 och C-594/12, ännu inte översatta till svenska). Det har sedan dess varit oklart vad domen egentligen betyder för telekom- och internetoperatörer såväl som svenska myndigheter och vanliga användare. Vi inom DigiTrust-projektet har med stort intresse följt målet (se bl.a. debattartikel i SvD Brännpunkt den 19 april 2014). I det här inlägget ska jag försöka ge svar på några av frågorna kring EU-domstolens avgörande. Det ska dock redan inledningsvis sägas att det råder en viss oklarhet om vilka rättsliga och faktiska följder som avgörandet kommer att få.

Målet i EU-domstolen har sitt ursprung i två nationella rättstvister. I båda dessa mål ifrågasattes förenligheten mellan de nationella åtgärder som Irland respektive Österrike vidtagit för att genomföra direktiv 2006/24 (”datalagringsdirektivet”) och EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna (”rättighetsstadgan”).  De nationella domstolarna hade därför begärt ett förhandsavgörande från EU-domstolen. Ett förhandsavgörande innebär att de nationella domstolarna ber EU-domstolen tolka en EU-rättslig bestämmelse. EU-domstolen kan också, som i det aktuella målet, avgöra om en EU-rättsakt är giltig.

Domstolens avgörande

EU-domstolen prövade i första hand om datalagringsdirektivet var förenligt med de grundläggande rättigheterna om rätt till respekt för privatlivet (artikel 7) respektive rätten till skydd för personuppgifter (artikel 8) i EU:s rättighetsstadga. Domstolen fann att den skyldighet för leverantörer av kommunikationstjänster att lagra trafikuppgifter samt göra dem tillgängliga för myndigheter som förskrivs i datalagringsdirektivet utgjorde ett intrång i både rätten till respekt för privatlivet och rätten till skydd för personuppgifter. Domstolen konstaterade att lagringens omfattning gjorde att det rörde sig om ett särskilt allvarligt intrång i dessa rättigheter. Domstolen uttalade även att lagring och användning som sker utan att abonnenten eller den registrerade användaren underrättas kan leda till en känsla av att ständigt vara övervakad.

Det var därför nödvändigt att pröva om detta intrång kunde rättfärdigas enligt artikel 52(1) i stadgan. Domstolen fann i första hand att de åtgärder som datalagringsdirektivet föreskriver inte överensstämde med kravet på att sådana begränsningar ska var proportionerliga i stadgans mening, dvs. om åtgärderna var lämpliga och nödvändiga för att uppnå regleringens målsättning. Domstolen fann att lagring av sådana uppgifter i brottsbekämpande syfte förvisso kunde vara en lämplig åtgärd med hänsyn till den stora betydelse som elektronisk kommunikation har. Domstolen fann emellertid att direktivet överskred gränsen för vad som var nödvändigt för att uppnå dessa mål. Eftersom intrånget var särskilt omfattande och särskilt allvarligt så hade direktivet inte i tillräcklig utsträckning begränsats så att intrånget rent faktiskt inskränks till vad som var strikt nödvändigt för att uppnå målet med regleringen.

Kommentar

Justitiedepartementet har varit otydligt med vilken betydelse domen har för svensk nationell rätt. Justitieminister Beatrice Ask har uttalat att det finns behov av att utreda rättsläget och att ”svensk lagstiftning gäller i Sverige”. Internet- och teleoperatörer, bl.a. Bahnhof och Tele2, har efter domen upphört med att lagra trafikuppgifter. Dessa har fått kritik, bl.a. av Polisen, för att de härigenom bryter mot svensk lag. Polisen har förklarat att de avser att fortsätta begära ut uppgifter med stöd i svensk lag. Post- och telestyrelsen (PTS) som ansvarar för det aktuella området har emellertid uttalat att domen innebär att ingen kan lagföras för att bryta mot de svenska nationella reglerna om datalagring och att de inte avser att ingripa mot operatörer som i strid med dessa regler upphört med lagring av trafikuppgifter. Det råder således stor oenighet beträffande rättsläget.

Första frågan gäller om Sverige kan behålla sin nationella lagstiftning trots att det EU-direktiv som denna bygger på ogiltigförklarats. Ett direktiv är inte direkt tillämpligt i ett medlemsland. Det måste genomföras i nationell lagstiftning. I Sverige har de aktuella bestämmelserna implementerats genom lag (2003:389) om elektronisk kommunikation (LEK). EU-domstolen har ogiltigförklarat direktivet, men varken kan eller har upphävt de nationella bestämmelser som implementerar direktivet. Svensk lag gäller intill riksdagen upphävt den. Såtillvida är justitieministerns uttalande riktigt i formell mening. Om ett direktiv inte antagits har medlemsstaterna normalt frihet att själva utforma sin reglering. Syftet med ett direktiv är normalt att åstadkomma en tillnärmning av regleringen så att denna ser likadan ut i alla medlemsstater. Den normala effekten av att ett direktiv upphävs är alltså i första hand att medlemsstaterna åter får bestämma själva. Det finns därför normalt ingen skyldighet att upphäva eller ändra nationell lagstiftning som bygger på det ogiltigförklarade direktivet.

Det är dock mer komplicerat i fråga om datalagringsdirektivet. För det första strider direktivet mot EU:s rättighetsstadga som utgör s.k. primärrätt. Primärrätten, i motsats till datalagringsdirektivet, är direkt tillämplig i medlemsstaterna. Primärrätten behöver inte genomföras och ska följas av nationella domstolar och andra myndigheter. EU-rätten har företräde framför nationell rätt. Eftersom den svenska regleringen i princip följer direktivet måste denna i allt väsentligt också strida mot rättighetsstadgan. Om en svensk myndighet vidtar åtgärder i strid med stadgan kan Sverige göra sig skyldigt till fördragsbrott. Det spelar i detta sammanhang egentligen ingen roll om datalagringsdirektivet antagits eller inte. Svenska myndigheter ska tillämpa den svenska lagen i enlighet med stadgan och det kan vara fördragsbrott att inte ändra lagen så att den uppfyller de krav som följer av domen.

För att förstå datalagringsdirektivet är det också nödvändigt att förstå dess förhållande till två andra EU-rättsakter. Rätten till skydd för personuppgifter, som är en grundläggande rättighet enligt stadgan, regleras av direktiv 95/46 (dataskyddsdirektivet) som ska säkerställa fysiska personers rätt till privatliv i samband med behandling av personuppgifter. Denna skyddsordning kompletteras av direktiv 2002/58 (direktiv om integritet och elektronisk kommunikation), som föreskriver ett förstärkt skydd för personuppgifter inom sektorn för elektronisk kommunikation. Direktivet föreskriver bl.a. en skyldighet för leverantörer av kommunikationstjänster att utplåna eller avidentifiera trafikuppgifter som behandlas och lagras vilka rör abonnenter och användare. Datalagringsdirektivet, vars syfte det är att säkerställa att vissa sådana uppgifter finns tillgängliga för kunna bekämpa allvarliga brott, utgör ett undantag från bestämmelserna i direktivet om integritet och elektronisk kommunikation. När undantagsregeln i datalagringsdirektivet blir ogiltig träder huvudregeln i dess ställe. Det innebär att det saknas lagstöd för att lagra trafikuppgifter. Sverige måste alltså även på denna grund upphäva eller ändra de nationella bestämmelser som implementerar datalagringsdirektivet.

Det hittills sagda gäller dock medlemsstaterna och deras myndigheter. Det innebär inte nödvändigtvis att enskilda rättssubjekt såsom internet- och teleoperatörer bryter mot lagen om de fortsätter att lagra trafikuppgifter. Internet- och teleoperatörer som följer EU-rätten kan dock knappast hållas ansvariga för det med stöd av svenska nationella bestämmelser som strider mot EU:s rättighetsstadga. Det borde dock, åtminstone i teorin, vara möjligt att ändra datalagringsdirektivet så att det uppfyller stadgans krav. EU-kommissionären Cecilia Malmström lät emellertid antyda att det inte finns några konkreta sådana planer. En annan fråga som det är för tidigt att besvara är vilka konsekvenser domen får för möjligheterna att fortsätta bedriva s.k. massövervakning. Det finns uttalanden i domen som kan tolkas som att sådan i sig aldrig kan vara förenlig med stadgan. Den frågan prövades dock inte av domstolen. Det återstår att se.

Publicerad i Övervakning, Uncategorized

On surveillance and trust

We in the digitrust project wrote a debate article in the Swedish national newspaper Svenska Dagbladet 19 April, about trust and surveillance. Debate article is based on the survey we conducted in January 2014 on a sample of 1100 Swedes, were we measured peoples attitudes towards governmental data retention and information gathering on online behaviour as well as a number of other questions regarding trust in a digital context:

How, then, does the average citizen feel about the state’s and the authorities’ gathering of information in this digital society? How much trust and confidence do we have in authorities, both Swedish and foreign, managing such information in an acceptable and appropriate manner? These questions have been central for us as a multidisciplinary research group at Lund University. Under the collective title Digitrust, we have met up for over one and a half years to study and analyze digital trust.

Download an English translation of the article here [pdf]: Surveillance and trust

===============
Digitrust is a multidisciplinary research project funded by the Pufendorf Institute at Lund University which consists of 10 researchers from 5 faculties. Digitrust is headed by Per Runeson, professor in software engineering, and Stefan Larsson, PhD in sociology of law and head of Lund University Internet Institute (LUii).

Publicerad i Legitimacy, Övervakning, Press, Samhällsförändring

Om övervakning och tillit

Vi skriver i SvD Brännpunkt om övervakningsfrågan från ett tillitsperspektiv idag, och fick vad jag tycker en helt okej rubriksättning i ”Övervakning tär på medborgarnas tillit”. Det har ju varit en del politiskt positionerande på debattsidorna efter EU-domstolen underkände det så kallade datalagringsdirektivet (M, PP, VM). Vi vill naturligtvis att våra partipolitiska vänner tydligt tecknar politiskt gångbara förhållningssätt till integritets- och övervakningsfrågan, men vill samtidigt passa på att lyfta fram ytterligare att det dels är en oerhört stor och viktig fråga som gäller långt mer än ett enskilt men förvisso helt oproportionerligt direktiv, och samtidigt som måste förankras utefter demokratiska värderingar. Detta är en allt tydligare aspekt av det digitalt medierade samhälle som växer fram nu.

Som ett led i detta arbete har vi i januari i år frågat ett representativt urval av Sveriges befolkning, 1 100 individer, bland annat om deras upplevelse av och förhållningssätt till övervakning. Från våra enkätdata kan vi tydligt se att medborgarnas acceptans för de här typerna av säkerhetsrelaterad övervakning är begränsad. 55 procent av svenskarna tycker inte att det är acceptabelt att Försvarets radioanstalt (FRA) samlar in och bearbetar data om internetvanor.

Debattartikeln är i huvudsak baserad på ett urval av frågor den enkätundersökning vi gjorde i januari. Vi relaterar även på temat till de massiva avslöjanden om de amerikanska och brittiska säkerhetstjänsterna som Edward Snowden stått för under det senaste året, och menar att det ska samläsas gällande övervakningsfrågorna. Den kanske mest punchlineartade delen av debattartikeln kommer i slutet: 

Integritet handlar inte om att man som medborgare ska ha rent mjöl i påsen, och därmed inte behöver oroa sig för insyn. Det handlar om att vi inte ska behöva tolerera smutsiga fingrar i vårt mjöl. Bristande respekt för integriteten – från både offentliga och privata aktörer – skadar vårt tillitsberoende samhälle. Och frågan är viktig, eftersom den i mycket kommer att definiera morgondagens digitala värld.

Fast, större ändå – det är ju inte bara det digitala det rör, utan hur hela vår tillvaro blir mät- och övervakningsbar genom att den medieras digitalt. Vad tycker vi egentligen om det? Vem ska få ta besluten om hur utvecklingen fortskrider?

Tidigare poster på temat: Internetdagarna, tillit och övervakning

Diskussioner på SvD om EU-domstolens dom, 8/4.
Aftenposten / Computer Sweden / SR / DN /

Publicerad i Legitimacy, Övervakning, Press, Trust

Tillitsstudie under bearbetning

Med anledning av att vi genomfört en enkätstudie på tillitsområdet i slutet av januari så kom mycket av vårt senaste interna seminarium den 24 februari att handla om den, även om forskningspubliceringsspåret fick sin beskärda tid också. I studien tillfrågas omkring 1100 i ett representativt urval av svenska befolkningen 37 frågor som har att göra med tillit och förtroende kring skilda saker som institutioner, sociala medietjänster, betalningsmedel, myndigheters informationshantering m.m.

Ett oerhört intressant material. Som för närvarande är under bearbetning, så vi kommer inte att släppa några explicita siffror eller analyser än, men se till att publicera inom kort.

bild

Under vårt seminarium hade vi bjudit in några väl valda gäster, och denna gång var det Måns Svensson, som är docent i rättssociologi, Jennie Kastberg, advokat och delägare på Ramberg Advokater, och radioprogrammet Filosofiska rummet, med programledare Lars Mogensen, producent Thomas Lunderquist och socialpsykolog Lars Dencik. Med under seminariet var även Sune Sunesson, som är föreståndare för det Pufendorfinstitut som finansierar och huserar forskargruppen, och Sture Forsén, som är senior scientific advisor på Pufendorfinstitutet.

Söndag den 23/3 sänds i Filosofiska rummet ett samtal med två av våra digitala tillitsforskare – arbetsvetare Calle Rosengren och biblioteks- och informationsvetare Jutta Haider.

DigiTrust
Vår forskning i digitrustgruppen berör i korthet tre huvudsakliga frågeställningar: 

1. Security and privacy awareness – what services and players do we trust and why?
2. What knowledge institutions do we trust or not in a digital context?
3. Surveillance and data retention as a legal and public trend, where are we heading?

Varav vi under seminariet framförallt snackade om 1, och 2. Läs mer om det övergripande temat här.

Forskningens tillitssystem i förändring: peer review och open access
Fredrik Åström och Jutta Haider följer spåret med vetenskapens trovärdighet och hur dess gransknings- och publiceringssystem är uppbyggt (se 2., ovan), och Fredrik presenterade under seminariet. Varför litar vi ens på vad forskare säger, och hur skapar vi tillit genom forskningspublikationer och s.k. peer review? Detta inkluderar även Open Access-utvecklingen, som vittnar om att hela fältet är utmanat och statt i förändring, delvis som en följd av hur distributionskanalerna förändras med digitalisering. 

Fredrik höll i sin presentation ett empiriskt fokus, som Fredrik och Jutta utvecklat i en post här, och handlar om hur John Bohannon skickade ut en fejkad artikel till 300 OA-tidskrifter som accepterades av många av tidskrifterna. Mycket intressant, och omdebatterat.

Se här för mer litteratur på området.

Enkät om tillit
Per Runeson, professor i programvaruteknik, presenterade den enkätstudie vi gjort i januari översiktligt. Vi har omkring 1100 respondenter som ett representativt urval av svenska befolkningen. De klassiska frågorna kring kön, ålder, men även utbildningsbakgrund, inkomstnivåer och politisk orientering är med. Dessa är oerhört nyttiga och intressanta när det gäller att hitta mönster och kunna kategorisera de resultat vi har specifikt på tillitsfrågorna.

  • En fråga rör tillit till sina medmänniskor, som ett slags allmän tillitsfråga, som är intressant i jämförelse med att se huruvida det digitala mediet vänder på steken på något sätt eller inte.
  • Vi har ett batteri kring övervakningsfrågor, från mer old school kameraövervakning till myndigheters informationsbearbetning, och acceptens av säkerhetstjänsters dito. Detta relaterar till en väldigt aktuell utveckling som jag noterar här.
  • Vi frågar även om tillit till olika myndigheter och aktörer som polis, FN, riksbank osv.

Ett intressant spår rör arbetslivets förändring, och kontrollen över anställda. Calle Rosengren har utvecklat det teoretiska spåret mer här, och presenterade de frågor som vi har med i enkäten på området. Han har även utvecklat arbetstagarkontrollen och noterat de trender som pågår i en post hos cybernormer.

Per Runeson konstaterade att banktjänster har ett högt förtroende, precis som kortbetalning och kontoöverföring, medan inte betal-appar och sms-betalning. Vilket även speglas av motsvarande användning eller praktik. Detta ställer frågan i vilken grad bankernas arbete har burit frukt över tid.

Tobias Olsson, professor i media- och kommunikationsvetenskap, presenterade våra data från undersökningen gällande sociala media, användningen av tjänsterna men även förtroende för de företag som ligger bakom, frekvenser i användning m.m.

Något om koncepten
Jag noterar här snabbt att det finns inbyggt i begreppsapparaten kring exempelvis övervakning en utmaning gällande hur man ska fånga de nya fenomen som uppkommit med ord som har bäring på äldre teknologier. Kort sagt, övervakning betyder inte vad det har betytt. Man kan nyansera i olika terminologi kring att filma, samla trafikdata individer/pooler med data, aggregera, samköra, identitetsfrågor kopplat antingen personnummer, en digital avatar, en postadress, eller ip-adresser.

Vi bygger som samhälle även via en rad olika sorters aktörer som verkar utifrån olika syften ett slags mätmaskin som gäller sociala medietjänster, webbbrowsers, epostspråk, sökmotorsbeteende, men även trafikdata hos isp:er, mobiletelefoni, gps-spårande m.m.. Intressenterna är arbetsgivare, google/facebook, myndigheter, reklamplattformar, producenter, säljare, säkerhetstjänster, vi själva och våra grannar om vartannat. 

Vad det betyder är vad vi måste sträva efter att förklara här. Man kan lite abrupt och ganska kort konstatera att tilliten är tämligen hög överlag hos den svenska befolkningen, om man får tolka vårt urval så brett. Detta trots den oerhörda komplexitet och expertberoende som utgör vårt digitalt medierade samhällsbygge av idag.

En tydligare presentation av vår studie kommer på ett internet nära dig inom kort.

/Stefan Larsson

Publicerad i Arbetsliv i förändring, Enkätstudie, Information Studies, Övervakning, Samhällsförändring

Tillit till vetenskaplig forskning, till granskning av vetenskapliga artiklar och tillit till Open Access-publikationer

En av de frågor vi hanterar i DigiTrust-projektet – vår fördjupning i frågor kring tillit i digitala sammanhang – är frågan om tilltron till kunskapsorganisationer, hur denna tilltro etableras; men också, vad händer när institutioner kopplade till skapandet av kunskap ifrågasätts?

En viktig institution för att utveckla vår kunskap om världen är de akademiska forskningsinsitutionerna, där en av de viktigaste kanalerna för att sprida resultaten av forskningen är de vetenskapliga publikationerna och inte minst artiklar i vetenskapliga tidskrifter, där en viktig del av kvalitetsgranskningen är peer review-systemet, där forskare bedömer varandras artiklar. Dessa publikationer har under de senaste decennierna i allt högre utsträckning kommit att handla, inte bara om att kommunicera resultaten, utan om vetenskaplig meritering, där forskare bedöms utifrån hur mycket de publicerats, var de publicerats och i vilken utsträckning deras publikationer använts av andra forskare, speglat i antal citeringar till dessa publikationer.

Samtidigt har det också under de senaste decennierna funnits en strävan att i större utsträckning göra de vetenskapliga publikationerna fritt tillgängliga, bl.a. utifrån argument att offentligt finansierad forskning också borde finnas offentligt tillgänglig och att forskare inte ska behöva skriva över de intellektuella rättigheterna till sina publikationer till de förlag som publicerar tidskrifterna. Man pratar om Open Access (OA)-publicering, antingen genom parallellpublicering i öppna arkiv eller genom publicering i tidskrifter som direkt gör allt material fritt tillgängligt. Eftersom det fortfarande finns kostnader relaterade till publiceringen har man utarbetat olika finansieringsmodeller för att finansiera förlag och OA-tidskrifter, en vanlig sådan är att ta ut avgifter av författaren, s.k. ”Article Processing Charges” (APC).

Frågan om fritt tillgänglig forskningslitteratur, om OA-tidskrifter och APC-avgifter är inte okontroversiell. Till exempel har de traditionella tidskriftsförlagen sett det fria tillgängliggörandet som ett hot mot deras vinstmarginaler och det har också funnits diskussioner kring hur pålitliga de nya OA-tidskrifterna är och i vilken utsträckning processer kring kvalitetsgranskningen av de artiklar som kommer till tidskrifterna är av tillräckligt god kvalitet. Och det har också i ökad utsträckning dykt upp förlag med en i hög grad tvivelaktig verksamhet, där vi kan se bristande uppgifter om var förlaget befinner sig, bristande uppgifter om redaktörsansvar för dess tidskrifter och med löften om orimligt kort behandling av insända artiklar (t.ex. peer review-granskning inom ett fåtal veckor). Samtidigt har också kvalitetsgranskning genom peer review-bedömningar i sig diskuterats, med studier som visar på brister i granskningsprocessen, inklusive problem med t.ex. jäv och könsbaserad bias vid rangordning av forskare, i peer review-granskning av allt ifrån vetenskapliga artiklar, via projektansökningar till forskningsråd, till utvärderingar på lärosätesnivå.

I början av september publicerade Science Magazine en artikel av vetenskapsjournalisten John Bohannon, där han avslöjade brister i peer review-processen i ett antal OA-tidskrifter. Artikeln baseras på en undersökning där han skickat en fabricerad artikel med språkliga brister och direkta felaktigheter i analyser och resultatredovisning som den fabricerade artikeln byggde på. Av de drygt 300 tidskrifter som den fabricerade artikeln skickades till accepterades den i ca hälften av fallen: ofta med tydliga spår av en mycket bristfällig eller till och med obefintlig peer review-granskning, trots att alla de tidskrifter den fabricerade artikeln skickats till hävdat att en sådan granskningsprocess ligger till grund för deras granskning.

Bohannons artikel väckte stor uppmärksamhet: i akademiska sammanhang i allmänhet, inom OA-rörelsen och i nyhetsmedier. Under de första två veckorna kunde ”The OATP Primary” – en webtjänst som identifierar webpublikationer med anknytning till OA-frågor – identifiera drygt 80 olika platser som uppmärksammar artikeln: allt ifrån traditionella och webbaserade nyhetsmedier som Daily Telegraph och Huffington Post, via universitetsbibliotek som bevakar och publicerar nyheter om OA-frågor och organisationer kopplade till OA-rörelsen, till individer som bloggar om OA- och vetenskaplig kommunikationsfrågor.

Genom att samla in text från dessa 84 websidor kan man göra en kartläggning av reaktionerna på Bohannons artikel, med hjälp av VOSviewer (http://www.vosviewer.com/): ett program som utvecklats av en bibliometrisk forskargrupp vid Leidens universitet. Begreppen analyseras utifrån i vilken utsträckning de förekommer mer eller mindre ofta tillsammans, och baserat på samförekomstfrekvenser kan man klustra olika teman för att få en överblick över, i det här fallet, reaktionerna på Bohannons artikel.

Allword

 

Ett centralt begrepp i frågan är just peer review-processen och dess trovärdighet. Frågan är dock i vilken utsträckning detta handlar om kvalitetsgranskningsprocessen i allmänhet eller om det handlar om dessa processer ifråga om just OA-tidskrifter? I Bohannons artikel är det just ifråga om OA-tidskrifter som dessa processer kopplas, och inte minst, med koppling till företeelsen med APC-, eller författaravgifter som Bohannon ser som en korrumperande faktor. Samtidigt vet vi också att det finns en diskussion kring dessa processer för kvalitetsgranskning mer generellt.

Bohannons artikel har också kritiserats, dels för att han i sitt urval av tidskrifter som han skickat den fabricerade artikeln till endast skickat den till OA-tidskrifter och inte till traditionella tidskrifter med prenumerationer som inkomstkälla för att kontrollera hur artikeln skulle behandlats där. Dels för att han delvis baserat sitt urval på listor över förlag som är kända just för att vara av tvivelaktig karaktär med fokus på att tjäna snabba pengar utan att bekymra sig nämnvärt om kvalitetsfrågor. Detta ser vi representerat genom förekomsten av ”bealls list”, en sådan lista över det som kallas för ”predatory publishers”, dvs förlag som bedriver något som kan ses som rovdrift på vetenskapliga artikelförfattare som påverkade av den publikationshets som i allt högra grad uppstått när deras prestation som forskare i ökande grad mäts genom antal publicerade artiklar.

all_trustword

 

Om man zoomar in i kartan hittar vi tillitsbegreppet (”trust”). I närheten av det hittar vi också dels mer generella termer i sammanhanget, som vetenskapliga artiklar och vetenskaplig forskning, men också begrepp som reflekterar mer specifika företeelser, som den ekonomiska aspekten (”dollar”) och inte minst hur detta kan kopplas till frågor om APC och tveksamma OA-förlag, men också begrepp som berör kvalitetsgranskning.

/Fredrik & Jutta

Taggar: , , , ,
Publicerad i Legitimacy, Trust, vetenskapsblogg

Internetdagarna, tillit och övervakning

Jag var på Internetdagarna 2013 i förra veckan och kikade. Det handlade bland annat om myndigheters arbete med öppna data, som jag klottrade ner hos cybernormer. Även om öppna data är relevant utifrån ett digitalt tillitsperspektiv tänkte jag här mer fokusera en annan session, nämligen om det som rymdes inom den breda kategoriseringen ”Ensuring the continued evolution and growth of the Internet for everyone”, och då framförallt ”Privacy on the net – post Snowden”.

Här kommer lite snabba anteckningar om Internetdagarna och framförallt den svenska debatt som varit i det senaste kring övervakning, NSA och Snowden. Jag får återkomma med mer av analys senare.

Moderator för ”Privacy on the net – post Snowden” var Emily Taylor, Internet lawyer and governance expert, och get var alltså en panel som snacked och gjorde inlägg. Med i panelen var David Mothander, Nordic Policy Council, Google, som gjorde utspel i stil med att uttrycka oro för folks tilltagande brist på tillit till Internet – ”we need to restore trust”. En annan paneldeltagare var Robin Wilton, som beskrivs som Technical Outreach for Identity and Privacy, ISOC, och den rappe Amelia Andersdotter, EU-parlamentariker Piratpartiet (PP).

bild integritet

Amelia adresserade även nyligen mer tillitfrågan online, och ville ha ett fredsprojekt i det digitala. Detta som en följd av att vi i svenska medier diskuterat ”oro för övervakning”, som i SVT debatts och SIFOS undersökning. Där ju cybernormers och Lund universitets internetinstituts Marcin de Kaminski kommenterat på svt debatt. Undersökningen var smal och i någon mån led av metodproblem, som Torbjörn Sjöström, vd för opinionsinstitutet Novus, adresserade på SvD opinion några dagar senare. Torbjörn menar att man måste fråga mer, och refererar till en likanden studie dom själva gjort där man ställt följdfrågor:

Även om frågan i SVT:s undersökning kring rädslan för att bli övervakad eller avlyssnad är korrekt ställd och genomförd är det viktigt att tänka på vad frågan faktiskt ger svar på. SVT:s frågeställning ger inte svar på vad svenska folket tycker om övervakning.

I undersökningen som Novus genomfört kan vi däremot visa att en klar majoritet av svenskarna är emot att bli övervakade eller avlyssnade. Detta även om man inte ständigt går omkring och är rädd för det, vilket nog i sig ändå inte är så förvånande.

Calle Rosengren från DigiTrustprojektet vid LU resonerar kring hur vi snarare rationaliserar bort problemen när de är FÖR STORA och omfattande. Det mer politiska svaret kom med Torbjörn Tännsjö, som efterfrågade reciprocitet i övervakningen, dvs att motsvarande insyn i staternas förehavanden kunde förväntas. Kvicke och kunnige Thore Husfeldt (som var med i vår tidigare ASG om the Digitala Samhället) kommenterade att reciprocitetstanken är en felaktighet, eftersom det inte finns någon riktig reciprocitet att uppnå mellan medborgare och stat när det gäller den typ av data som samlas in  här. Han tonade även ner den typ av teknikdeterminism (det MÅSTE gå åt skogen, sådan är teknikens förutsättningar) som ofta finns inbyggd i argumentationen här. Det MÅSTE inte gå åt skogen, tekniken i sig MÅSTE i vart fall inte leda till det, den är ett medium som kan byggas för olika syften.

För någon vecka sedan föreläste jag för ett kandidatprogram om digitala kulturer på Lunds universitet om NSA, Snowden och bland annat det samarbete som NSA beskylls för att ha med stora amerikanska teleoperatörer. Jag drog även en analogi till Sverige och sa att ”det skulle vara som att Säpo samarbetade med TeliaSonera”. Dagen efter kunde vi läsa i tidningen om hur Säpo förhandlar med teleoperatörer i Sverige om ett system där polisen automatiskt ska få uppgifter om privatpersoners telefoni och mejl. Nyheten kom först från Ekot, och en tjänst de kallar Radioleaks, som är en krypterad tjänst för whistleblowers som vill lämna information till Sveriges Radio. Teleoperatören 3 bekräftade Säpos försök. En talesperson försökte förklara sig, och teleoperatörerna blev snabbt öppet kritiska.

Marcin de Kaminski, återigen, kommenterade, och sedan svarade Svenska Stadsnätsföreningen med att stoppa det planerade införandet av ett system för automatisk dataöverföring vid förfrågningar från Säpo.

En fråga som ligger och surrar i det här gäller rättens roll, för mycket av diskussionerna berör rätten som instrument för att styra upp förhållanden man ser som dåliga eller felaktiga. Ett problem blir dock när rätten överskrids, att det rättsliga inte alltid fungerar som styrinstrument. Om säkerhetstjänster arbetar utanför det mandat som de har getts via rättsliga instrument, i vilken mån hjälper det då att fokusera de rättsliga processerna? Kan man lite retoriskt fråga sig.

Oavsett vad man egentligen tycker och känner, så kan vi konstatera att denna typ av stordata/metadata-insamling av trafik- och annan data i syfte att kunna göra sociogram, upptäcka individer som ur ett eller annat perspektiv kan ses som hot är något vi måste fundera över, analysera och lyfta fram.

Den ställer rättsliga frågor, och det ställer frågor om vad digitaliseringen betyder för oss, och det ställer frågor om hur det globalpolitiska spelet går till. Det är långtifrån bara en teknisk eller rättslig fråga, även om den ofta talas om i tekniska, informationstekno-tillvänd lingo. Det berör tillitsfrågor i det digitala, kanske rentav utgör en av det absolut viktigaste frågorna när det gäller den allmänna tilliten till nätet, inte minst med tanke på avslöjanden om att NSA bidrar till att bygga om krypteringar hos storbolag men även att påverka standardiseringarna i sig. Det finns en oerhörd asymmetri globalt sett i att en säkerhetstjänst agerar så inträngande i just det land där de infrastrukturellt viktigaste internetjättarna har sina fästen. Det rör ju därmed inte bara just det landet, utan alla internetmedborgare.

 

 

 

 

Publicerad i Övervakning, Trust

Om risk, tillit och vansinne i relation till Internet – En teori om kognitiv dissonans

3264_8349

Människan har, om inte annat så inför sig själv, ett behov av att framstå som rationell. Att framstå som rationell innebär att hur vi upplever och tolkar världen, våra åsikter och attityder kring densamma samt vårt beteende står i samklang. När det finns en diskrepans mellan hur vi upplever och tolkar värden, våra attityder och vårt beteende, så uppstår det en form av spänning inom oss. En spänning som få av oss vill ha i våra liv. T ex om vi upplever det som livsfarligt att röka och vi ända röker så upplever vi det som Leon Festinger kallade – kognitiv dissonans. Hur kan vi då ta oss ur denna upplevda dissonans, som skapar spänningar inom oss? Beteenden är ju alltid svåra att ändra. Det ställer ju onekligen vissa krav. Det är jobbigt. Vi (eller vissa av oss i alla fall) tycker om att röka. Vi vill fortsätta röka. Då kan vi istället söka ändra vårt sätt att se på risken. Vi kan då säga (tyst i huvudet till oss själva) ”Ahh… jag känner ju någon som är gammal och tillsynes frisk men ändå röker.” Vi söker, och finner oftast, bevis på exempel som gör att vi kan vidmakthålla vårt beteende… och ändå uppleva det som rationellt. Spänningen är reducerad och vi kan fortsätta att bete oss i lugn och ro.

Igår presenterade Svt en enkätundersökning om hur svenskarna upplever risker med bland annat att vara övervakade på Internet.  Förvånansvärt nog var det väldigt få som upplevde någon rädsla för övervakning i sammanhanget. Till exempel var det endast 13 % som svarade jakande på påståendet ”Ja, rädd att bli övervakad på internet”. Resultat som ligger väl i linje med andra studier på området. I den senaste upplagan av Svenskarna och Internet står att läsa att:

För tolv år sedan uttryckte många (57%) en oro för de ökade möjligheter till övervakning och kontroll som internet kan erbjuda (Svenskarna och Internet 2000). Det är en oro som har minskat väsentligt idag. Endast 11 procent av internetanvändarna uttrycker en oro för att regeringen skall kolla vad de gör på internet och endast 14 procent är oroade att företag skall göra samma sak.

Trots flera stora avslöjande under senare tid om tämligen långt gående övervakning och kontroll av individer på Internet, från såväl statligt håll som från stora företag verkar vår tillit till detta medium vara orubbad. Hur kan vi tolka och förstå detta? Hur skulle det se ut om vi använde Festingers begreppsliga ram på fallet – upplevelse av risk och tillit i relation till Internet.

Låt oss försöka.

De allra flesta medborgarna i Sverige använder Internet på något sätt idag. Det är väldigt svårt att interagera i samhället, såväl som privatperson som i arbetslivet, utan detta medium. Möjligheten att ändra beteendet – att använda Internet – är följaktligen låg. Vad göra då? Vi har ett beteende som är svårt, nästan omöjligt, att ändra… även om vi skulle vilja det! Skulle vi samtidigt gå runt med en upplevelse av stor risk kopplat till beteendet blir vi, enligt teorin om kognitiv dissonans vansinniga. Tokiga. Vi skulle hela tiden tvingas stå inför oss själva som varandes ytterst irrationella. Vi skulle till slut gå under.

Så vad göra?

Det finns ju inte direkt något annat Internet att välja. Internet B… eller vad man skulle kalla det. Som man enkelt kan byta till. Säga typ: ”Det här verkar ju vara helt vansinnigt! Det är ju övervakat på alla håll. Nej, det här väljer jag allt bort!” Så är det ju inte. Utan vi får ju snällt fortsätta att använda det Internet som finns.

Istället kanske vi (högst omedvetet) ändrar vår upplevelse av risken av att använda Internet. Så skulle vi i alla fall kunna förstå resultaten i Svt:s undersökning utifrån teorin om kognitiv dissonans. Det vill säga. Varför upplever så många svenskar, trots alla avslöjanden, Internet som riskfritt? Jo, vi rationaliserar vårt beteende. Alternativen, fullständig isolation eller vansinne, känns ju inte särskilt lockande.

 

3264_8349

Alternativet?

 

//Calle

 

Publicerad i Arbetsliv i förändring, Trust, vetenskapsblogg

Gästföreläsning om tillitsbaserade användarprofiler.

Dagens seminarium hade en inbjuden gästföreläsare, Nomi Dokoohaki från KTH presenterade sin avhandling om Trust-Based User Profiling. Hans arbete har fokuserat på hur man kan använda tillitsbaserade användarprofiler för att skapa bättre rekommendationssystem. Rekommendationssystem bygger på vad andra användare gör och tycker. För att skapa mer precisa rekommendationer har Nima studerat hur man kan filtrera rekommendationer baserat på vilken tillit man ger till den som rekommenderat.

2013-11-04 13.21.52

Problem som identifierats i forskningen är inhomogena bilder av användare, t.ex. privat vs professionellt, vilket skapar problem ur ett rekommendationsperspektiv. Överskuggande är dock integritetsfrågor. Att skapa användarprofiler involverar per definition privat och känslig data. Vidare är mycket av personaliseringsfunktionerna inte transparenta, så man kan inte se hur rekommendationerna genereras, vilket naturligtvis inverkar menligt på tilliten.

Vilka rekommendationer kan man göra med öppen data? Många! Exemplen involverar bland annat prediktering av när par kommer att skilja sig baserat på facebook-status, valutgång baserat på twitterflöden, sjukdomsspridningar.

Hur kan man använda mått på tillit för att förbättra tilliten till rekommendationssystem? I sammanhanget används likhet mellan intressenter som ett mått på tillit. Rekommendationerna kan förbättrats med denna teknik, men det är en balansgång mot integriteten. Nima har därför arbetat hur man kan välja att dölja delar av datan som utgör underlag för rekommendationer, och sedan utvärdera hur kvaliteten i rekommendationerna påverkas. Utöver rekommendationer har Nima tittat på innehållet i tweets och statusuppdateringar för att hitta tillitsmått.

Publicerad i Uncategorized

Litteratur – rättsinformatik, anonymitet och tillit

Idag presenterar Jonas Ledendal, som är knuten till institutionen för Handelsrätt i Lund där han forskar och undervisar. Är JD och har grundat ett datorspelsföretag.

För att introducera konstaterade Jonas att den juridiska argumentationen sker i regel utifrån rättskälleskäl eller sakskäl. Man kan beskriva den bakomliggande rationaliteten för rättskälleskälen som att utgå från normrationalitet och auktoritetsskäl, medan sakskälen är mer målrationella (passar mer för sk teleologisk lagtolkning).

Artikeln som Jonas fokuserar är

  • Magnusson Sjöberg, Cecilia. ”Tillit i informationssamhället: Kejsarens nya kläder eller förändrade förutsättningar för rättsutvecklingen?” i Blume, Peter (red.), ”Anonymitet, Övervakning, Tillit”, Nordisk årsbok i rättsinformatik 2002, s. 107-125.

Tillit juridik

Cecilia Magnusson Sjöberg är föreståndare för Institutet för Rättsinformatik vid Stockholms universitet. Hon diskuterar i denna artikel (från 2002) om det finns anledning att inlemma tillit i förteckningen över klassiska rättssäkerhetsgarantier. Alexander Peczenik menar dock att etiska värden behöver beaktas, och skiljer mellan materiell och formell rättssäkerhet.

Tillit, enligt Magnusson Sjöbergs artikel, har att göra med:

  • juridiskt ansvar i formell mening
  • uttryck för subjektiv värdering
  • kriterium för säkerhetsjuridisk analys

IT-propositionen 1999/2000: 86 [pdf], s. 34 uttalar sig att reglerna på IT-området bör vara sådana att de skapar förtroende. De ska därför vara 1. säkra, förutsägbara och teknikneutrala, 2. internationella, 3. skydda individens integritet. Kategorierna tycks dock svårjämförbara – och begreppen tämligen tolkningsbara. Vi diskuterar exempelvis om det finns någon motsättning i teknikneutraliteten – är den alltid den bästa vägen gentemot att bygga tillit och förtroende i IT-system (och dess regler)?  Exempelvis Jonas avhandling (från 2010) argumenterar i mycket kring varför det inte nödvändigtvis var en bra idé att upphovsrätten är ”teknikneutral”.

Tillitsteorin” finns inom avtalsrätten, och reglerar huruvida ett avtal skall gälla eller inte när en av parterna gjort fel eller skrivit fel i avtalet. Det bedöms om motparten kan sägas vara i god eller ond tro, men har även sitt undantag för avtal som ”befordras genom telegram eller framföres muntligen genom bud” – och dess analogier – där det inte spelar någon roll. Kolla 32§, st 2 i avtalslagen. Intressant teknikanalogisk diskussion uppstod.

Jonas efterlyser en djupare utveckling av tillitsbegreppet även i det rättsvetenskapliga perspektivet än vad han kan utläsa i artikeln. Magnusson Sjöberg diskuterar förändrade förutsättningar i relation till tillit, exv gällande

  • uppgiftsbearbetning (användning)
  • dokumentation (formell möjlighet/bevisvärde)
  • kommunikation (krav på funktion – är de tillförlitliga)
  • organisationsformer (tillsyn)

Här blir studien tämligen tentativ och explorativ, enligt Jonas. Den kommer in här på säkerhetsjuridisk modell som inte är helt lätt att ta till sig. För att summera – det mest intressanta finns enligt Jonas i artikeln i de initiala diskussionerna kring huruvida tillitsbegreppet i rätten överlag. Där handlade diskussion om begrepp som förutsägbarhet, likformighet och öppenhet, vilket med andra ord öppnar för en vidare diskussion kring rättens roll, legitimitet osv. som är av vikt för att förstå tillitsfrågorna.

 

 

Publicerad i litteratur, Rätten, Trust

Litteratur – Trust and computing

Idag presenterar Ben Smeets, som är professor på Institutionen för Elektro och informationsteknik på LTH men jobbar även för Ericsson som expert på säkerhetssystem. Nedanstående är snabbt skrivna anteckningar som vi har som minneshjälp. Tro inte att vi till fullo kan redogöra för säkerhetsfältets utveckling här.

Trust in the computing world – Trusted computing. 

Som en introduktion pratade Ben om hur datorcommunityt runt 1990-talet insåg att tilliten behövde stärkas – och begreppet ”trusted computing” utvecklades. Idéer som kom i kölvattnet av detta var exempelvis:

– ”sandboxing”, dvs begränsad körning av processer, utan att åtkomst åt större delar gavs.

– ”signerad mjukvara

image-1

Ben konstaterade också att det finns en stark tro på att måste bygga det pålitliga utifrån hårdvaran, dvs ”root of trust”, vilket exempelvis kan vara en kryptografisk nyckel eller annat. Nohl et al (2007) visade dock på hur man kunde knäcka sådana nycklar.

Nohl et al 2007 ”Reversed engineering a cryptographic RFID tag” [pdf]

Forskare från MIT visade också att det gick att göra en i stort sett oupptäckbar bakdörr i hårdvara.

Se även:

Fraunhofer, 2012, On the security of cloud storage devices,

För att utveckla trusted computing har idén om ”en krets” / ”circuit” som kan monteras utvecklats.

Dock: Oppliger and Rytz, 2005 Does trusted computing remedy computer security problems?

…visar hur man kan dela upp (hacka upp som en salami) en sådan krets och reverse-engineera den för att förstå hur krypteringen fungerar, och därigenom kunna kringgå säkerhetslösningarna.

En längre diskussion uppstod kring tillit och säkerhet, och behovet av, hur det finns inbegripet i systemen, om hur en teknifiering av säkerhetsfrågorna ofta blir fallet, samtidigt som det inte nödvändigtvis leder till ett mer fungerande system.

bild-2

Reflektion från metaforperspektivet: Hela beskrivningen är väldigt metaforberoende. Finns det någon möjlig fallgrop i att säkerhetsfrågorna måste konceptualiseras genom en rad mer eller mindre väl beskrivande metaforer? Dvs är säkerhetsbyggandet i sig beroende av en metaforbeorende förståelse som KAN leda till att man inte ”ser” svagheter?

Ex., översatt till svenska:  tillitsrot (träd/växer, från grunden), nyckel (till lås), sandlåda (för att isolera), signera (som lån från kontrakt), mjukvara, bakdörr. Som på wikipedia: ”In computer security, a chain of trust is established by validating each component of hardware and software from the bottom up.”

Problem med konceptet ”trusted computing” ligger i hur man var rädd att det skulle leda till mer kontroll och mindre integritet, ”the fritz chip”.

 

 

Publicerad i litteratur, Trust

Litteraturpresentationer 23 sep 2013

Idag presenterade Jutta Haider och Fredrik Åström. Nästa gång presenterar Jonas Ledendal och Ben Smeets.

Som vanligt, detta är relativt snabbt gjorda anteckningar, mest menade som minneshjälp.

 

Jutta Jutta Haider: ”Trust” in information studies

Information studies kan på svenska kallas ”biblioteks- och informationsvetenskap”. Jutta presenterade kring två artiklar:

  1. Nancy von House (2002) “Digital libraries and practices of trust: networked biodiversity information”, Social epistemology 16 (1), 99-114.
  2. Olof Sundin & Jutta Haider (2013) “The networked life of professional encyclopaedias. Quantification, tradition and trustworthiness”, First Monday 18 (6).

Inför presentationen hade Jutta motiverat valet av artiklar så här:

von House: although already almost a decade old it’s still a really good discussion of how trust/trustworthiness needs to be linked to practices and communities that situate it. Nice use of STS concepts. Theoretically and empirically dense. good overview.

Sundin, O.; Haider, J: a recent example of an empirical investigation of how trustworthiness is constructed in a contemporary knowledge production setting at the crossroads between tradition and new demands.

Information Studies

Först närmade vi oss ämnesområdet Information studies. Jutta förklarade att fokus ofta ligger på användarstudier – hur folk använder sig av, kommer åt information: ”information seeking behaviours”. Metodologiskt brett, många olika metoder används även om fokus ligger på användare, exv. ”informationspraktiker”. Det betyder att man kommit närmare produktionssidan (av tjänster?) eftersom det är ett samspel i en ‘ekologi’.

von House undersökte Calflora – ett onlinemedierat community kring Kaliforniska växter: ”information on  wild California plants  for conservation, education, and appreciation” på www.calflora.org, vilket handlar om:

  1. trustworthy systems
  2. contract-like online agreements
  3. presentation of self, identity
  4. credibility of web sources, evaluative criteria

von House utgår från ”trovärdighetspraktiker”, kopplad till kunskapsgemenskaper (epistemic cultures, communities of practice). Dock är det i en open accesssystem, dvs där medlemmar i mycket är obekanta för varandra och från olika fält/discipliner.

Calflora: system av självvärdering och ibland expertreview, som kommer in för att säkerställa trovärdigheten i vissa fall.

von House pratar mycket om trust i termer av credibility.

Artikel 2: Sundin & Haider (2013). Den bygger på en studie av Nationalencyklopedins nätutveckling: NE. Här handlar det mycket om trovärdighet och att erhålla och upprätthålla trovärdighet. Artikeln använder sig av följande: Epistemic cultures (fr Knorr-Cetina), actors, spatial arrangements, practices/discourses.

NE har förändrats, från att ha mycket av kompetensen inom NE, med en stor redaktion, som minskat och nu måste förhålla sig till att interagera med andra informationskällor. De flesta användare kommer in via Google, och NE-redaktörerna jobbar mycket åt Googles rankningar.

En åtskillnad kan göras mellan facts vs story, dvs (big) data vs traditional experts. Numera är det mer betoning på facts än expertis. Siffror och fakta är ett betydande element för att generera trovärdighet för NE. Frågan blir då vem som får berätta: Algoritmer, redaktörer eller experter?

NE har ett open data project som kallas Facts & Figures. Dvs, detta innebär en förändrad syn på vad en encyklopedi gör, på vad offentlig kunskap är. Vad betyder det för NE’s trovärdighet om de själva bidrar till open data-ekosystemet?

Fredrik Åström, presenterar 3 artiklar kring bibliometri, publiceringsmodeller:

Fredriks tre presenterade artiklar är som följer:

Fredrik1. Francke, Helena (2008). “Chapter 8: The role of document properties in attributing cognitive authority” In: (Re)creations of Scholarly Journals: Document and information architecture in Open Access journals (Diss.). Borås/Göteborg: Dept. Library and Information Science/Swedish School of Library and Information Science, 315-354.

Motivation: Utifrån teorier om kognitiv auktoritet diskuteras hur dokumentarkitektur kan användas för att stärka trovärdigheten för online-publicerade open access-tidskrifter.

2. Åström, F.; Hansson, J. (2012, online before print), “How implementation of bibliometric practice affects the role of academic libraries”, Journal of Librarianship and Information Science

Motivation från Fredrik: Jag ville också få med en artikel som berör trovärdighet i förhållande till bibliometri. Trovärdighetsperspektivet berörs väl mest i förbigående, men är ändå ett underliggande tema i diskussionen kring bibliotekens bibliometriverksamhet och delaktighet i utvärdering av forskning.

3. Derrick, G.E.; Gillespie, J. (2013), “A number you just can’t get away from”: Characteristics of adoption and the social construction of metric use by researchers”, In: S. Hinze & A. Lottman (eds.), Translational twists and turns: Science as a socio-economic endeavor: Proceedings of STI 2013. Institute for Research Information and Quality Assurance (iFQ): Berlin, pp. 104-116.

Motivation: Liksom de övriga texterna berör denna text inte tillits-begreppet explicit, men handlar om forskares syn på, och användning av, bibliometri; något som jag tycker är mycket intressant att diskutera utifrån ett tillits-perspektiv. Inte minst eftersom jag tycker att papret är ett intressant exempel på brist på tillit kring något som ändå accepteras och används.

Cognitive authorities
Fredrik diskuterade begreppet ”cognitive authorities”, från Patrick Wilson, och berättar om Helena Franckes avhandling. Hon studerade Open Access-tidskrifter, från flera aspekter, även gällande dokumentens kognitiva auktoritet i sig: refs, osv, även ser det ut som en vetenskaplig publikation, specifikt i sin pdf-version.

Diskuterar Plosone, som är ett relativt ny online-publicering. Här finns något större möjligheter till att ändra i format, exv med visualiseringsmöjligheter etc.

Artikel 2, Åström & Hansson (2012): 
För- och nackdelar med att universiteten mer och mer jobbar med bibliometri, exv anställer bibliometriker. I förlängningen, hur uppfattar biblioteken sin egen roll? Delar av den nya rollen är ett slags professionsutveckling, där även bibliometrin kan spela en roll även gentemot universitetsledningen i det att publiceringsdata spelar roll för fördelning av medel. Utvärderingsdelen är inte helt utan konfliktpotential.

Jonas Ledendal tar upp en intressant kontrast ur den rättsvetenskapliga kontexten. Exv är en inställning att det man gör skall vara praktiskt användbart, och det finns i huvudsak tre mottagare: 1. internt, det kollegiala, 2. praktiker, typ domstolar, 3. lagstiftaren. I förlängningen är det oerhört svårt för de som skriver rättsvetenskapligt om svensk juridik att falla väl ut i en internationell publiceringstradition.

Artikel 3,  Derrick, G.E.; Gillespie, J. (2013): 

Studie om hur forskare använde bibliometriska faktorer (fysiker och medicinare), och konstaterar att man kolla på H-index osv, med en viss tillit genom att de används.

 

Publicerad i Information Studies, litteratur, Trust

Litteraturpresentationer 16 sep 2013

Vi fortsätter med litteraturpresentationer kring ”trust” från olika perspektiv. Dagens presentatörer är Susanna Bill, Calle Rosengren och Robert Willim. Följande är snabba anteckningar huvudsakligen avsedda som minneshjälp för deltagarna. Ni som var med – fyll gärna på (eller fixa till).

bild

1. Susanna Bill presenterade utifrån en artikel av Ardichvili et al. (2003) med titeln Motivation and barriers to participation in virtual knowledge-sharing communities of practice, från tidskriften Journal of Knowledge Management, 7(1). Susanna introducerade dock området först, och diskuterade bland annat hur man från managementsynvinkel ser på motivation och skapande. Träffas, utbyta erfarenheter – skapar en empowerment som man kan ta med sig till sin ’vanliga’ miljö. Begrepp som ”Community of Practice” (CoP) – från Wenger, 1998 – används.

En uppdelning för att förstå tillit / eller ”trust” är skillnaden på det interna och det externa:

  • Intrinsic motivation (the act in itself serves as the goal) /
  • Extrinsic motivation (mer för att få belöning, som bonusprogram, lön, titlar osv)

Här uppstod en diskussion i förhållande till forskarkreativitet, men även kreativitet över lag. Som negativt på den extrinsic side nämndes formalisering i dess detaljstyrningsaspekter. Susanna talade i linje med detta om management intervention, och här skiljer man ofta på enabling (Bourhis and Dubé, 2010) och controlling.

Gällande Ardichvili et al, 2003, så handlar artikeln om en studie om medarbetarnas engagemang / brist på engagemang i virtuella communities. Kulturella aspekter inom en organisation diskuterades (Calle kontrade med en fråga om exv profession, snarare än organisation, exv inom vården). Standardiseringsprocesser lyftes fram – för att det finns en synbar motsättning kring att samarbetet med standardiseringen kontra konkurrensen kring andra områden.

Slutsatserna hamnade i att ha en organisationskultur som stödjer ”kunskapsdelande”. Deltagarna är mer benägna att dela kunskap om de litar på

  • att andra deltagarna inte missbrukar informationen
  • att källan är trovärdig
  • organisationens integritet som helhet

Två former av ’trust’: a) Kunskapsbaserad (relationsbaserad, mellan aktörer) och b) institutionell (min relation till systemet). Artikeln räknar upp en rad sätt att skapa ett tillitsfullt system.

  • face-to-face
  • öppenhet, pålitlighet, omtanke (för anställda) och kompetens

institutionellt

  • transparency in organizational expectations and procedures
  • demonstrate trust through action

UPPDATERING: Susanna Bills presentation/slides [pdf].

 

2. Calle Rosengren fokuserade Roderick Kramers artikel från 1999: Trust and distrust in organizations – Emerging perspectives, enduring questions [pdf] Annual review of psychology 50.1 (1999): 569-598. Calle konstaterade att området inte teoretiskt förändrats så mycket fram till Reinhard Bachmanns At the crossroads: Future directions in trust research, från 2011, i Journal of Trust Research. Bachman är även den som samlat ihop den tjocka antologin Landmark Papers on Trust från 2008.

Kramer menar att tillit ska ses som ett psykologiskt tillstånd. Han utvecklar detta i termer av ”institutional based trust” – dvs, psykologiskt tillstånd men kan vara beroende av systemets karaktär, som därigenom påverkar hur vi känner trust/distrust till varandra.

Trust, kan enligt Kramer delas upp i antingen

  • Instrumental (influerad av rational-choice), dvs rationella och beräknande – the economic man.
  • Eller social, kritik mot övertro på vår förmåga till rationellt handlande – föreslår snarare en ”relational model of trust”.

Calle menade att det kan vara problematiskt att göra en strikt uppdelning mellan dessa två. Man kan se på det som en process, där de olika delarna har olika plats vid olika tidpunkt. Ett sätt att kategorisera tillit görs av Kramer:

  1. Dispositional (trait)
  2. History-based (learned through interaction)
  3. Category-based
  4. Role-based
  5. Rule-based

En definition av distrust som Calle tog upp:

”Lack of confidence in the other, a concern that the other may act so as to harm one, that he does not care about one’s welfare or intends to act harmfully, or is hostile” (Grovier, 1994, p. 240).

Kramer konstaterar att tillitsförstörande processer går snabbar än de uppbyggande processerna. Vi tenderar inte att uppmärksamma det fungerande heller, till skillnad mot när ’systemet’ inte fungerar. Kramer tar också upp intrinsic / extrinsic trust, som under Susannas presentation ovan, bland annat i termer att om en medarbetare inte känner sig betrodd så ger det negativa effekter i form av att the intrinsic motivation minskar.

Robert nämner ett exempel om en film på Toronto filmfestival om en tonåring som berättas via en skärm. Här skriver Huffington Post om den (”Noah”), dvs film om “Teenage life on The Screen”.

UPPDATERING: Calles presentation [pdf]

 

3. Robert Willim hade bland annat tipsat om Dodge, M., Kitchin, R., & Zook, M. A. (2009) How does software make space? Exploring some geographical dimensions of pervasive computing and software studies [editorial]. Environment & Planning A, 41(6), 1283-1293.

…men fokuserar i sin presentation ”Trust in Technical Images” [pdf] av Frank Kessler och Mirko Tobias Schäfer, som handlar om tillit till teknikgenererade bilder (såsom foton eller elektroniska kartor).

bild-1

Det finns en dubbelhet i bilden av att det avancerade tekniska systemet kan verka som garant för äkthet, men å andra sidan idén om att just detta gör att saker kan förvanskas.

[Bild med flicka och älva visas]

[En annan visualisering av aktiemarknaden visas. Bilden används som beslutsunderlag.]

Varför visar företag att visa vissa saker, bilder, av sin verksamhet? Vad väljs att visas upp? Ex. google visar upp sina serverhallar. Påminner om ”Industrial cool”, en bok Robert skriver om hur industri gestaltas [pdf]. Exv kapitel om ”Iscensatta fabriker” med bilfabriken i Dresden. Genom att lyfta fram en aspekt så döljer men något annat.

Robert tar upp exemplet med navigation och gps:er, som är visualiserade varianter av landskapet. Se här även Roberts artikel Walking Through The Screen – Digital Media on The Go.

Hur mycket är dolt, vad har man valt att visualisera osv? exv appletelefoner, gps.

Publicerad i litteratur, Trust

Tillit… kan det vara något?

Även publicerat på cybernormer.se

 

I takt med att samhälls- och arbetsliv utvecklas och förändras dyker det med jämna mellanrum upp begrepp som söker fånga, beskriva och i viss mån förutsäga förändringsprocesser. Exempel från det tidiga nollnolltalet är hur forskare och samhällsuttolkare sökte använda begrepp såsom kompetens och flexibilitet för att fånga vad det var som drev och formade dagens och framtidens organisationer. Ser vi några år ytterligare tillbaka har vi industrisamhällets centralbegrepp ”rationell” och med det hela rationaliseringsrörelsen. Många gånger åtföljs de av uttolkare och gurus som har/säger sig ha, insikter i hur samtiden kan förstås och tämjas utifrån just dessa begrepp. Och så är karusellen igång. Det hissnar i magen när den komplexa vardagen helt plötsligt, genom prismat på det nya perspektivet som ryms i begreppen, framträder i en ny och lite skarpare kontur. Som arbetslivsforskare har jag åkt med på flera av dessa karuseller (och t o m arbetat inom ”Programmet för kompetensutveckling”) och inte sällan har det slutat med att man står där, lite yr i huvudet, och begrundar vad det var som var så väldigt lockande med just den där karusellen… för att i nästa stund upptäcka en annan, ny, större och ännu intressantare. Just nu är det tillits-karusellen som lyser allra klarast och dit köerna ringlar allra längst. I vart fall på det tivoli vi kallar forskarvärlden.

479060_88050234

Som sagt har forskningen kring just tillit kommit att växa och gripa in i flera olika stora forskningsfält. Tillit eller kanske snarare bristen på tillit verkar vara ett av dagens stora samhällsproblem. Till exempel har begreppet en egen tidskrift Journal of trust research och vid Lunds universitet har begreppet fått ett eget tema vid Pufendorfinstituet – Digitrust (läs mer här). Som begrepp har tillit det gemensamt med kompetens och flexibilitet att det har positiva konnotationer. Vem vill vara till exempel vara inkompetent och irrationell? Rent intuitivt tänker man kanske att det borde vara något bra och viktigt. Och det är väl ett rimligt antagande: att för länder och organisationer där tilliten mellan människor och till systemen är låg inte har så goda framtidsutsikter. På samma sätt har väl personliga relationer, där det saknas en grundläggande tillit gentemot den andra partens intentioner, inte de bästa chanser att utvecklas på ett positivt sätt.

Men frågan är väl dock. Varför just nu? Vad i dagens samhällsutveckling har bidragit till detta väldiga intresse för frågor som rör tillit. Har det inte alltid varit lika viktigt… frågar sig vän av ordning? Beroende på om man är dystopiskt lagd eller bär en mer positiv syn på saker och ting kan vi betrakta detta uppflammande intresse för tillit utifrån lite olika perspektiv. Utan att på något sätt täcka hela komplexiteten i samhälls- och begreppsutveckling kan vi som exempel ta att samhället, genom globaliseringen och digitaliseringen, blivit allt mer komplext. Företag och organisationer kan inte längre hantera risk och komplexitet genom att lite på att de byråkratiska systemen ska erbjuda tydliga och klara handlingsalternativ – utan blir tvungna att ha tillit till individers vilja och förmåga att självständigt ta ansvar för och hantera komplicerade problem och relationer. Arbete kan med andra ord inte längre (i samma utsträckning) organiseras utifrån standardiserade regler och förordningar vilka på ett enkelt sätt berättar hur vi ska bete oss. Här krävs med andra ord något annat socialt smörjmedel (ideologi?) och i ljuset av det kanske vi ska se intresset för tillit!

Om vi rör oss mot system som i större utsträckning vilar på tillit istället för regler och övervakning finner vi dock en paradox. Chris Grey och Christina Garsten har i artikeln Trust, Control and Post-Bureaucracy formulerat denna som:

”… bureaucratic organizations have been extremely effective in producing trust … They have been so successful in fact, that trust virtually disappeared as an explicit issue in organization theory until fairly recently, when bureaucratic structures began to come under increasing threat (Grey & Garsten 2001, p. 244-245)

Byråkratiska system, med dess enhetliga regler för beteende skapar (enligt detta sätt att se det) bättre förutsättningar för tillit än mer moderna platta diton där ansvar och befogenheter diffunderat ut i systemet. Det är kanske dystopisk insikt, men ändå värd att fundera på. Här finns med andra ord en hel del relevanta frågor som söker svar. Hur ser till exempel sambanden ut mellan system och individ vad gäller att generera tillit?

Här uppkommer dock ett problem i analogin med karusellen. Den förutspår ju nämligen att vi alltid återvänder till samma punkt – om dock lite omtumlade. Förhoppningsvis kan forskarvärldens nyligen uppkomna intresse för tillitsfrågor föra utvecklingen framåt istället för bara runt och göra oss yra.

Om inte… så är omväxling förnöjande och det är ju alltid kul att åka karusell.

 

/Calle Rosengen

 

Publicerad i Uncategorized

Tillitsprojektet är igång

Måndagen den 2 september träffades vi för en intensiv, utmanande och i någon mån utmattande igångsättning av forskningsprojektet om Tillit i det digitala: DigiTrust. Varje måndag fram till i april 2014 kommer vi att som standard hänga på Pufendorfinstitutet vid Lunds universitet. En översiktlig presentation om projektet hittar du här, men i korthet kan man säga att vi är 10 forskare från 5 fakulteter vid Lunds universitet, och vi som håller lite mer i det hela är Per Runeson och Stefan Larsson. Att fokusera tillit som en speciellt viktig och fokuserad frågeställning för det digitaliserade samhället var en insikt som växte fram med förra årets bredare projekt om det digitala samhället.

Vi brottas nu i början med att fokusera än mer, dvs välja vilket explicita fokus vi ska ha, och i korthet har vi formulerat tre frågeställningar som vi ämnar undersöka. Dessa är:

1. Security and privacy awareness in a digital context; How aware are the general public of threats to their privacy due to lack of security in the digital society? What groups are more aware? For example, to what extent are the use of large-scale services like Facebook and Google the result of a conscious estimate? To what extent are tools used to decrease traceability in an online context and for what reasons?

2. What knowledge (institutions) are trusted and how is this constructed? What does the success of Wikipedia mean, what is the role of the library in the digital ages? Can we learn about legitimacy in the Open Access movement?; and

3. Surveillance and data retention as a legal trend: This regards how more and more traffic data being stored and used for security reasons and legal enforcement and also includes the role of the Internet Service Providers, and the recent political push for more liability for the traffic that they handle.

I korthet kan man säga att dessa tre ingångar är 1.) säkerhetsmedvetenhet, som i mycket kan betraktas utifrån ett individuellt perspektiv, 2.) institutionell trovärdighet, exv. i kunskapsproduktion och 3. statlig/strukturell legitimitet i kölvattnet av med rättsliga medel använda sig av att vi i allt högre grad kan kartläggas digitalt.

Figure 1
Tillitsbegreppet, eller kanske snarare ”trust”-begreppet, är dock ett ganska vitt använt begrepp som förekommer inom många discipliner, varför vi ägnar våra första veckor åt att studera just detta – hur, av vem och för vad används terminologin. Detta för att kunna slipa våra undersökningar som i mycket kommer att göras under slutet av året. Två viktiga metoder blir enkätstudier och en rättsutredning.

 

Publicerad i Om, Trust

Nytt forskningsprojekt om tillit i det digitala

Pufendorfinstitutet beslutade i april att tilldela finansiering till 3 forskningsteman (ca 1,5 mil var) varav ett huserar på denna blogg och har den engelska titeln DigiTrust – Privacy, Identity and Legitimacy in the Digital Society. Forskningsprojektet, som alltså handlar om tillitsfrågor i det digitala, leds as Per Runeson och Stefan Larsson och inkluderar 10 forskare från 5 olika fakulteter. Idag hade vi ett första planeringsmöte med alla  forskare för att komma väl förberedda inför officiella projektstarten i september och här kan du läsa mer om projektet och vilka forskare som ingår.

Forskningsprojektet, som med Pufendorfinstitutets terminologi är ett tema, innebär den direkta fortsättningen på den seminarieserie om Det digitala samhället som hade slutseminarium i mars, 2013, där vi även släppte en rapport.  Här hittar du även filmerna från slutseminariet. Också den seminarieserien leddes av Per och Stefan, och inkluderade 17 forskare från 6 fakulteter vid Lunds universitet, av vilka flera är med i nuvarande temafortsättning.

 

Publicerad i Trust

Debatt om e-val

Thore Husfeldt, datalogiprofessorn som deltog i den avancerade studiegruppen om det Digitala Samhället, argumenterade i gårdagens Sydsvenskan mot vallagskommitténs förslag på försök med e-val. Endast miljöpartiet har varit kritiska till förslaget bland partierna. Nya WermlandsTidningen är en av de kritiska pressrösterna. Tydligen har regeringen börjat vackla – det blir inga försök 2014

Husfeldts huvudargument  mot elektroniska val är: Hemlighet och transparens är centrala egenskaper för demokratiska val, och de kan inte förenas med elektroniska val.

”Det är en enorm skillnad mellan att shoppa, deklarera och sköta sina bankaffärer via nätet och att rösta i ett demokratiskt val. Det är sällan vi dataloger avfärdar informationsteknologi. Men på den här punkten är vi överens:

Öppna och hemliga val är olämpliga föremål för digitalisering, oavsett om det skulle ske via internet eller med hjälp av maskiner i vallokalen. 

Så e-röstning är som allt annat på nätet. Det är varken hemligt eller genomskådligt.”

Publicerad i Uncategorized

Filmer från slutseminariet i mars

Den 13 mars hade vi vårt slutseminarium för den studiegrupp om Det Digitala Samhället vi hållit på Pufendorfinstitutet under hösten 2013 – vintern 2013. Seminariet modererades av journalisten Andreas Ekström och efter en kort introduktion av mig (Stefan Larsson) och Per Runeson så hölls 5 kortare presentationer från de seminarier som vi haft. Slutseminariet avslutades med en paneldebatt.

Seminariet filmades och häromdagen släpptes klippen på youtube. Först, introduktionen:

I den efterföljande första presentationen snackade jag om konceptuell förändring och teknologisk utveckling, baserat på seminariet där jag, Robert Willim och Sara Kjellberg presenterade.

I den andra presentationen presenterade Per Runeson kring Tillit, säkerhet och integritet i det digitala samhället. Presentationen baserades på motsvarande seminarium som hölls av Per, Björn Regnell, Ben Smeets och mig.

Den tredje presentationen hölls av Thore Husfeldt, där han fokuserade delaktighet i den digitala verkligheten baserat på seminariet om ‘informationssegregering’ där Thore, Jutta Haider, Britt Östlund, Philip Young och Carsten Schürmann pratade.

I den fjärde presentationen presenterade Tobias Olsson från seminariet om arbetslivets förändring där, utöver Tobias, även Håkan Hydén, Britt Östlund, Carita Håkansson och Inger Arvidsson presenterade.

Den femte och sista presentationen handlade om juridik och normer i relation till digitalisering, och Jonas Ledendal presenterade, med fokus på öppna data.

Publicerad i Algoritmer, Arbetsliv i förändring, art probe, Belastningsskador, Filterbubbla, Funktionshinder och arbete, Law as code, Legitimacy, metafor, Normer, Press, Rätten, Samhällsförändring, Sem 2, Sem 3, Sem 4, Sem 5, Sem 6, Trust, User generated content, vetenskapsblogg
Det digitala samhället
Det digitala samhället är en ett fönster på nätet för den forskargrupp om digitala frågor som leds av Per Runeson och Stefan Larsson och huserar på det s.k. Pufendorfinstitutet vid Lunds universitet. Gällande forskningstema handlar om Tillit i det digitala och inkluderar 10 forskare från 5 fakulteter. Läs mer i flikarna i bloggen.
Twitter